Ankomst till hotellet och AC:n är sönder. Arg Patricja som flyttar ut kudde och täcke på balkongen. Fungerande AC som istället låter som ett gäng syrsor. Hotellfrukost. Vattenmelon. Brännande sand. Havsvatten som är så varmt att det inte är svalkande. Höga vågor. Mamma som inte vågar bada. Vågmästarna och pannkakssmällaren. Dränkt. Kebab Döner. Poolen. Siesta (Typ första gången jag somnat mitt på dagen). Turkisk buffé. Dansa magdans inför restaurang. Dansa finsk hopp/stepp-dans inför restaurang. Säga nej till att gå upp på "scen" en tredje gång. Flyta på madrass. Bli barnens favoritlekkamrat. Försöka få barnen att sluta spruta med vattenpistol när man sitter och läser. Låna Kaspers nyköta vattenpistol och hämnas. Ta kort på Kasper som inte försöker dyka utan tränar på att göra magplask. Världens äckligaste salami. Kebabbaren mitt i stan. Bada i havet i solnedgången hälften av kvällarna. Sena måltider. Aspens restaurang. Coctails. Värmebölja. Battle mellan restaurangerna: skrik efter kunder, hörs mest har roligast, höj musiken, dansa på baren, dansa och klappa händerna i restaurangen, eldshow, balansera 9 ölglas på huvudet, breakdans, ja, allt detta under loppet av en måltid, man behöver inte vara orolig för att bli uttråkad. 4 böcker medan mamma läst 1. Turkiska köttbullar och alanya kebab. Ris, pomme och en bakad potatis till varje måltid, nej, man får inte bara välja en av dessa utan du måste äta alla tre. Banana split. Fota med nya kameran. En sömnlös natt med enbart mardrömmar om en mördare som förföljer mig. Låta Kasper göra en frisyr på mig, ingen bra idé om man inte vill ha en intrasslad borste som sitter fast. Att få ut den blev mammas projket eftersom Patricja misslyckades. Navash. En riktigt, riktigt bra resa.

Uuuuuuuunderbart.

2.5 månader, 10 veckor, 72 dagar och nu är resan slut. Jag är van vid att ha Bea och Lovisa vid min sida var jag än befinner mig, jag är van vid att trängas i små och hårda sängar och nu är jag helt plötsligt, för första gången på länge helt ensam, i mitt rum. Det var en underlig känsla att ha baggaget och gå stegen för att mötas av våra föräldrar, så fort jag såg dem började jag storgråta, då började Bea med. Inte bara av saknaden utan också för resans slut. Det blev massa shopping i Bangkok så en helt ny garderob till mig, utnyttjade varenda kilo man fick ha med sig, alldeles för mycket choklad, oemotståndligt i taxfree affärerna, och nu har jag även 4 ostbågepåsar! Göttans. Nu har jag varit vaken i ca 2 dygn så dags att försöka få sig lite sömn så berättas det mer någon annan dag! :)

Ja, här säger man god morgon hela tiden, så god morgon på er! Ni kanske precis ska gå och lägga er? Vi har nu lämnat Gili Trawangan. Jag är säker på att det borde ha varit ett av de finaste ställena som vi besökt men tyvärr kom det hela tiden saker ivägen för att vi skulle se det. 1. Vi fick aldrig fint väder här, regn, regn och så lite mer regn. En dag var jag och Bea på promenad med kameran i högsta hugg, vid stranden och ”skogen”, låååångt från civilissationen (30 min) och självklart börjar det spöregna. I 30 minuter står vi under ett träd, försöker skydda våra kameror med stora blad och blir hela tiden bara blötare eftersom trädet inte skyddade oss så bra. Så vi rusade ut i regnet, från träd till träd (inget skyddade oss tillräckligt) tills vi kom fram till en liten hydda som stod ensam på stranden SCORE! Så där satt vi i ytterligare 2 h, såg ut mot havet, lyssnade på regnet och hade det toppen. 2. Vi har lyckats bli magsjuka. Därför var inte Lovisa med på vårt regn-äventyr. Magsjukan har kommit och gått lite för oss allihopa och vi håller tummarna för att vi ska må bättre nu när vi är back on Bali.

P.s. Alla barnen är så söta här, tror ni det är okej om jag snor med mig ett, eller kanske två?

3/4/2011

Efter ryck i handtaget och knackningar på vår dörr 5 på morgonen flera nätter i rad kände vi oss redo att lämna Lombok (jag var livrädd, och gjorde värsta planen på att rulla från sängen ner från golvet OM han skulle börja skjuta genom fönstret). Lovisa blev bestulen på en sko. Vi har inte fått tag på tjuven ännu men möjligheten finns att det var knack-killen, eller en hund. Tillsammans med ett gäng indonesier, några turister och en båt överfull med frukt och grönsaker (vi hade våra fötter bokstavligen bland det gröna) skeppades vi mot Gili Trawangan för att tillbringa några dagar där. Kändes som att komma till Thailand. Svenskar överallt. Men det är ju vi med. Stranden är fin, finare och vitare än på Lombok och det är väldigt mysig stämning. Vi bor ännu billigare än sist och förundras ständigt över hur billigt men bra man kan bo. Bananpannkaka till frukost har blivit en vana, vi älskar det och har tagit reda på deras recept så att vi kan fortsätta hemma. Tyvärr har det varit väldigt molnigt och regnigt vissa dagar, nu sitter jag på ett café vid stranden medan regnet öser ner någon m ifrån mig. Vi har bytt till oss nya böcker, av de 3 vi läst så har alla varit dåliga. Här kan alla våra namn, och lägger till lite eget. Tillsammans är vi Charlie’s änglar. Lovisa är madonna med. Jag har nog flest namn. Cathrine, Bollywood, India, Gado gado, jag måste föresten prova på att äta Gado gado som också är en måltid här.  Igår såg vi på The tourist på ett mysigt cafe som visar filmer på storbild på kvällarna. Imorgon är det den 4 april, vi har läst att det är ”Tystnadens dag” på Bali då. Allt är stängt och man måste stanna hemma eller på sitt hotellrum den dagen för att hålla de onda andarna borta. Vi har försökt ta reda på om det stämmer även på denna ö, men de vi frågat verkar inte fatta någonting och börjar prata om att de har sommarsäsong i juli. Det återstår alltså att se imorgon om någon vistas utomhus. Denna gång är det jag som pratar i sömnen. Rycker tag i Lovisa och frågar henne om det är dags att åka nu. Några dagar kvar är det ju faktiskt kvar, och då väntar oss en 9 timmars resa på båt till Bali. Oj vad jag ser fram emot det. Speciellt eftersom det gungade så mycket och ALLA rökte överallt sist, inte illamående alls. På Bali ska jag och Bea göra något väldigt vågat har vi bestämt, ojoj. Lovisa vågar inte men vi ska försöka få med henne med. Återkommer om mer när det är dags. Puss

P.s. Påminnelse till mig själv. Tryck aldrig i dig 2 oreo-kakpaket inom 30 min igen.

Jag vet inte om det är för allt kaffe vi hällt i oss de senaste dagarna eller om det är malariatabletterna men de senaste dagarna har våra magar känt mer smärta än vanligtvis. Men det hör väl till. Det skumma är att vi inte ens sett en enda mygga här, förutom på nätterna. Eller det är jag som inbillar mig att rummet är fullt av myggor och att det klias över hela kroppen så man inte kan sova, men sen när jag vaknar har jag inga myggbett och fattar noll. Alla böckerna som vi slukat verkar ha påverkat våra drömmar. Lovisa drömmer om att Linden blir förstört, som efter en bombkatastrof om och om igen. Bea skriker på mig i sömnen när jag oskyldigt sitter och läser: ”Hur många siffror är det?” ”Vadå siffror? Menar du sidor?” ”Nej, siffror, om du delar dem!!” ”Va?!” ”DU FATTAR VERKLIGEN INTE VA?” Blir sur och vänder sig om och sover igen, Bea kommer inte ihåg detta på morgonen, bara att hon hade blivit arg och tyckt att jag var trög. Jag misstänker att det var Da vinci-kodens fel denna gång som hon läste just då. Nu börjar det bli tomt på böcker för oss, vi bär runt på mer än 12 böcker som vi läst, i hopp om att hitta en bokhandel där man kan byta vilket vi inte sett på länge, tills igår. Det är lycka det, att gå in i bokhandeln och välja och vraka. Vi är som barn i en godisbutik.

Även fast jag älskar maten här har jag börjat få längtan efter svensk hemlagad mat, och ostbågar och sura godisar! Vi gör listor om exakt vad vi vill ha när vi kommer hem, och de är långa. Sen har vi blivit besatta av ägg med. De flesta ris/nudel-måltiderna här brukar toppas med ett stekt ägg, så jag förstår inte hur man har klarat sig utan ägg till maten förut, det gör ju maten nästan!

Avslutar med en bild pa min fodelsedagstarta! :D

Efter att ha åkt skytrain, skybus och i skyn på riktigt med flygplan var vi äntligen på väg till Bali. Åter igen blev jag stoppad, denna gång för smuggling av brända dvd-skivor (ni anar inte hur många det är, kostade nämligen 8 kr/st i Malaysia), men som tur var fick vi gå vidare utan något trassel. Redan efter första steget på Bali blev vi otroligt nog mångmiljonärer, så jag passade på att ta ut 2,5 miljon till att ha i plånkan. Här lever vi nästan som kändisar, äter mat för flera tusen och shoppar för hundra-tusentals indonesiska rupis, inte kronor. Första stopp blev Lovina beach (jag älskar namnet), högst upp på Bali, det var en 5 timmars resa och den svettigaste hittills eftersom bilen inte ägde någon AC. På Lovina bodde vi på vårt första hotell, och jösses vad det var vackert, trots det var det bland de billigaste boenden vi bott på under hela resan.  Inte nog med det, utan frukost ingick i priset, mums för bananpannkaka och kaffe, de har jättegott kaffe. Lokalbefolkningen här är så himla trevliga och småpratar mest hela tiden, ska sanningen fram är det ganska svårt att få en lugn stund för sig själv. Jag ser inte längre thailänds eller malaysisk ut, kan ni gissa var de tror jag kommer ifrån denna gång? Indonesien, kameleont javisst! En tjej trodde även att jag var 15, ojoj. Allt här är jättebilligt, 1 timme och 15 minuters helkroppsmassage för 40 kr tackar man verkligen inte nej till i alla fall.

Det var här på Lovina som jag skulle få min sista födelsedagspresent, en överraskning så jag visste inte om det själv. Halv 6 på morgonen blev jag väckt av Lovisa och Bea och så gick vi ut i mörkret. Jag har nog aldrig varit så glad för att stiga upp så tidigt, för anledningen till det var nämligen att vi skulle åka ut med båt och kolla på delfiner samt snorkling. It was lovely.

I måndags satt vi i minibussen, bort från Lovina och på väg mot ön Lombok. Det är inte eco-driving de kör här i alla fall. Gaaas, tut-tut (här är jag-tut), omkörning i skarp kurva eller uppförsbacke (tror jag hade 3 nära-döden-upplevelser på denna resa), broms precis när man möter bil och trycka in sig i sin egen fil, gas, gupp, hund som springer över vägen och står framför bilen, gas (BROMSA DÅ !!!!!), hunden står kvar, broms i sista stund, gas, gupp, ja ni förstår nog. Nu är vi i alla fall på Lombok och bor precis vid stranden. Vi bor ännu billigare men större här, 80 kr natten för alla tre inklusive frukost. Vi har det väldigt bra helt enkelt, galet att vi bara har typ 3 veckor kvar.

Utsikten fran vart boende pa Lombok!

Mumsig frulle!

Nu är vi i Kuala Lumpur och har varit här de senaste 2 dagarna. Bor i ett rum med våningsäng och madrass så där inne är vi endast när vi ska sova! Vi bor mitt i Chinatown och har nära till det mesta. Har redan hunnit besöka 5 olikaa shoppingcenter, och då pratar vi om stora shoppingcenter, ett av dem hade hela 10 våningar och varje våning var gigantisk. För en gång skull har vi fått oss lite motion om dagarna, vi går överallt, och är lite tröttare när kvällen kommer. Vi har även upptäckt lokalbussarna som är så sjukt billiga jämförelsevis med taxi, det gillar vi, fast de oftast är fulla och man bara känner sig i vägen när man har en fet ryggsäck på sig (som bara blir större och tyngre hela tiden). Idag var vi i den kulturella och historiska delen av Kuala Lumpur. Givetvis lyckades vi skämma ut oss rejält där. Först och främst fick vi ta på oss en långdräkt och slöja, givetvis börjar vi fota när vi står på en fin "altan" med fina pelare. 1. Man fick inte fota där. 2. Bara muslimer fick vara på den här "altanen". Ni anar inte vad vi skämdes. Dumma turister, haha. Sedan gick vi till en stor marknad och jag åt den godaste nudel-rätten hittils. Mums. Igår såg vi pa bio, World invasion, om utomjordingar som attackerar jorden den 11 augusti 2011!! Den var väldigt bra tyckte vi allt. Först trodde vi att vi skulle vara själva i den stora biosalongen eftersom det bara var vi där när klockan var 8.50 PM då den skulle börja, men det visade sig att det var vi som var tidiga. Killen framför mig somnade och snarkade högt! Idag ska vi vandra lite på chinatowns gator, någon som vill att vi ska köpa hem en gucci-väska kanske? Haha. Och imorgon ska vi shoppa det sista och se solnedgången i ett torn samt besöka twintowers. På fredag är vi i luften. på väg mot Bali och sol och bad. Det ska bli härligt! Hörde att det var vår hemma, så underbart!

Internethörnan på vårt Guest house, och söta lillkatten som sover.

Tre muslimer.

Mat i Chinatown!

Hej och välkomna mina nya läsare (alla föräldrar och släktingar) från resdagboken!

Här på Penang somnar vi till ljudet av havet (och Lovisas snarkningar som somnar på stört), och varje morgon klockan 6 vaknar vi till Allah som Lovisa kallar det, bönesången som hörs över hela Penang genom en högtalare ett flertal gånger på dygnet, men också till det underbara ljudet av en borrmaskin och en massa hamrande på våra väggar. Härligt med en god natts sömn, särskilt på en frigolitkudde. Sängen är i alla fall mjuk, men vi tycker att en massage är välbehövlig denna kväll ändå.

Vägen hit från Langkawi var en läskig båtresa, sista biten hade det blivit mörkt och det enda som lyste upp var stora blixtrar som många gånger kändes slog ner precis bredvid båten som gungade för fullt. Vi överlevde som tur var. Blixtrat och regnat har det gjort varje kväll i över en vecka. På dagarna är det sol i alla fall. Stranden här är inte lika fin som de andra vi varit på. Den är ganska låg och när man tror att man ligger högt upp på stranden skyddad från vattnet och läser blir man helt plötsligt blöt från topp till tå av EN stor våg som gärna vill jävlas. Här i Malaysia är maten också väldigt god, jag gillar främst deras risrätter. I Georgetown ska de ha den bästa maten sägs det, men när vi åt där fick vi den minst goda maten vi provat. Den bästa maten finns på de där stora ställen, ”mattorgen” som vi kallar det, med massa bord och plaststolar och ett tiotal ”bås” som är specialiserade på olika maträtter från olika länder. Där är det billigast med så win win. Idag hyrde vi taxi och utforskade denna ö. Första stopp (frukost) var choklad- och kaffeprovning, efter det kände vi oss tvungna att köpa den dyra chokladen som smälte så fort vi kom in i bilen. En chokladkaka på 67 g kostade lika mycket som chokladen vi köpte på båt-stationen på 535 g. Sedan kollade vi på olika tempel, jag och Bea drog på oss långklänningarna och kände oss duktiga, visade sig dock att man inte behövde det, utan att det bara gällde moskéer. Vi åt indisk mat i India town, det var en speciell upplevelse. Så fort vi satte oss till bords fick vi ett blad framför oss, sedan börjar de slänga upp olika matröror på bladet och en stor bunt med ris. Det var gott det med. Nu spöregnar det och vi väntar på att få gå och äta. Väskorna är packade, imorgon åker vi till Kuala Lumpur i några dagar. Föresten så har jag yatzy-rekordet nu. 327 poäng, SCORE!

20 ar och jag kanner mig gammal. Min kropp strejkar redan, och jag behover en eftermiddagslur for att vila den. Natterna ar dock inte lika fridfulla. Kanns som vi sover i djungeln. Toaletten rinner som ett vattenfall, det kryper pa vaggarna och i sangarna, vi hoppas inte det kryper pa oss. Idag vaknade ag dock med flasklapp och tidigare natter har jag fatt bulor i pannan, vem misshandlar mig i somnen? Vi vaknar tidigt till ljudet av nagan slags kyrkosang ur hogtalare. SEX PA MORGONEN. Det ar kyligt, ja, vi har AC OCH flakt. I Malaysia finns inga problem enligt taxichauforrerna, det gillar vi.

Min vardag nu. Maste saga att jag gillar den. Igar akte vi runt bland Phi phi oarna och snorklade och badade. Nu ska vi ga och ata kvallsmat pa stranden, var mandagstradition!

Efter en 20 timmars bussresa och alldeles för lite sömn är vi äntligen framme på ön Koh phi phi på den sydvästra  sidan av Thailand, det innebär att vi inte behöver resa lika långa sträckor som innan vilket vi gillar. Vi kom hit i morse, hittade snabbt ett hotell (varsin säng denna gång, wow) och sedan gick vi ner till stranden på en gång. Stranden var för övrigt helt underbar, och vattnet var om möjligt ännu underbarare då det var så himla varmt, det var som att kliva i ett jättebadkar som man aldrig ville gå upp ifrån. Imorgon ska vi träffa Lisa och Felix och tillbringa några dagar med dem vilket ska bli jättekul, nu var det ett bra tag sedan vi sågs.

Jag kan lugna er och framför allt mig själv med att vi bor på en högre höjd, 50 m ifrån en räddningsplats ifall att det skulle komma en tsunami. Har ju under det senaste halvåret drömt mardrömmar om tsunamisar några gånger i veckan, bara i förrigår drömde jag tre drömmar om tsunamisar under en och samma natt. Så jag är noga med att kolla var man kan springa om det skulle hända samt att se ut i vattnet någon gång ibland. Haha, jag vet att jag låter helt sinnessjuk!

Idag är det exakt 2 månader tills vi kommer hem vilket innebär att ½ månad redan har gått. Det är galet.

Nu har vi stannat på en och samma plats i hela 5 dagar, wow. Vi bor i ett lite mindre samhälle med en fin strand och mysiga restauranger. Vädret har inte alltid varit på vår sida och på kvällarna har regnet öst ner, men vi är glada att solen skiner på dagarna.

Såhär fint bort vi nu, vi valde att lyxa till det och inte ha några hål i taket i bungalown så då fick det bli denna. Bra val eftersom det regnat flera nätter och smarta som vi är har vi alltid hängt ut handdukarna som istället ständigt är blöta istället för att de torkar. Ett nytt strandlinne, sååå skön.

Vår vaktkatt "Heini".


Hängstället. Ett fint stranddäck där man sitter på kuddar och kan äta alla måltider och se ut över havet. Vi gillart starkt!


Självklart är måltiderna här alltid det vi längtar till. Maten är underbar, på gatan, i restaurangerna, på marknaden, mums mums mums. Igår kväll gick vi ut för att äta på en av de mysiga restaurangerna men hamnade istället på Magic garden, en restaurang/bar där de bjussade på GRATIS grillspett med kyckling, grönsaker och ananas samt någon god majsröra. Vi tackade inte nej. Som vi säger "Ät/drick det du tycker är gott, OCH det som är gratis". Vi fick även se en häftig eldshow och drack mojitos! Det var en härlig kväll. Tyckte dock lite synd om de som grillade eftersom det plötsliga regnet kom lite då och då och de fick springa fram och tillbaka med maten på grillen. Imorgon sitter vi på bussen igen, 24 timmars resa denna gång. Nu ska vi ta oss till den sydvästra delen av Thailand och första stopp är Krabi. Kram från oss! Hjärta!

"Mamma, pappa, barn" heter boken som jag precis läst ut och den rekommenderar jag starkt. En riktigt bra deckare som man läser ut på några timmar!

Hittade inget bra att måla av, Bea och Lovisa ställde inte upp som modeller så då tog jag det första jag såg framför mig, mina fötter. PENT!

Igår vid 17-tiden anlände vi på ön Koh Chang efter en 23 timmars resa. Vi stannade i Bangkok för ett bussbyte och givetvis kom ingen till turistbyrån som vi skulle hämtas på. Som tur är finns det snälla människor i Thailand och en kille som hette Din satte oss i en minibuss som skulle åka hela vägen till Koh Chang. Vi var förvirrade men helt klart nöjda! Nu bor vi i ett sött litet radhus som ligger en bit ifrån stranden, vi kämpar varje gång vi går dit då det är en brant uppförsbacke hela vägen. Som att värmen inte räckte för våra varma kroppar, stackars, stackars oss va? Igår kväll tittade vi lite på marknaden och jag kan meddela er att vi hittat lite presenter hem härifrån. Vi åt även en underbart god middag för hela 34 kronor, ja, det fick bli lite lördagslyx. Idag gick vi upp tidigt, inte halv sju som tänkt, (Lovisa och jag hade tänkt springa men.. denna gång har vi ju en mjuk säng, sängarna tidigare har ju varit så hårda och annars har vi sovit på bussen, så det var okej denna gång) för att gå ner till stranden och tillbringa vår dag där. Varmt JA, soligt NEJ. Mycket moln denna dag men det var skönt ändå. När vi var klara med stranden köpte vi med oss öl och chips och lyssnade till det plötsliga regnet ute på vår terrass. Nu är det snart sovdags och imorgon byter vi från White sand beach till Lonely beach. En bungalow vid stranden skulle sitta fint. Puss

I vantan pa buss.

Mumma, godaste maltiden hittils!

Koh Chang, white sand beach, lite molnigt denna dag dock

Glada tjejor? Jag lovar, de ar det egentligen!

I alla fall nu!