Oj, vad tiden går snabbt. Tiden verkligen bara flyger förbi. Kanske beror på allt man gör, gör man något så brukar det kännas som att tiden går snabbare, och jag har haft fullt upp. Radioreklaminspelningen i torsdags gick finfint, i mars kommer ni få höra mig, på East fm, haha. Jag försökte verkligen inte prata på ett irriterande sätt, så vi får hoppas att det blir så. Dock sa han att jag hade en bra radioröst haha, vad det nu är.

I fredags såg jag och Matthias på 2012. Jag grät genom halva filmen, mest för att jag var rädd, och tyckte så synd om de i filmen. Jag tyckte i alla fall att den var skitbra! Även fast man fick lite dödsångest, men det behöver man nog lite då och då, då tar man bättre vara på livet.

I lördag hade vi Öppet hus på skolan, vilket innebar Recessori UF's första försäljningstillfälle. Det fick jättebra, vi fick massor sålt och en massa bra respons. Vi är riktigt laddade. Dock måste vi tillverka en hel del nu då vi sålde slut på mycket!

Söndag idag, och det ska pluggas!

Det är bara att hoppa upp på hästen igen efter att man ramlat ner. Så det ska jag göra imorgon, i stan, förhoppningsvis bortom älgar. Jag hoppas det går bra!

Något jag tycker är lite underligt är att inte förns man själv är med i en olycka börjar man ta säkerheten på allvar. Exempelvis brukade jag vara för LAT för att ta på mig bälte på bussen tidigare. Nu däremot letar jag efter de platserna som ser mest säkra ut och att ta på mig bälte i bussen känns lika självklart som att ha det i bilen. Samtidigt kan jag känna mig arg när jag ser hur många som struntar i att ha på sig bälte på bussen och vill att det ska vara lika självklart för dem. Det ska inte behövas en olycka för att en sådan självklar sak ska bli självklar!

Tillverkningen är i full gång och likaså försäljningen av våra smycken. Vi har fått bra respons och känner oss nöjda, vi i Recessori UF. Idag tog jag dessa bilder, bokstavligen låg utanför mitt hus och tog bilder medan grannarna gick förbi och tittade underligt på mig.

by Recessori UF

Inatt var jag riktigt rädd, så rädd att jag darrade mig till sömns! Tur nog var min baby där och höll om mig hela tiden! Idag är jag inte lika rädd.

Idag har det blåst, och min röda vinterjacka fick tas fram, det var mysigt. Den nya skinnjackan får vänta till våren, lite av en födelsedagspresent till mig själv får det bli då. Även dagen har blåst iväg, snabbt som vinden, och jag med den. Vart tar dagarna vägen egentligen kan man undra, när började tiden gå så snabbt? Lite läskigt tycker i alla fall jag, fast nu kan dagarna få gå snabbt enda fram till jul, och därefter kan det få gå hur sakta som helst! Längtar efter att ligga under en filt med varm oboy och endast se vitt utanför fönstret!

För tillfället känns det som mitt hjärta slår i turbospeed hela tiden. Det skulle kunna vara för att jag är så kär, eller för att jag är nervös för att skolan börjar imorgon igen? Men nej, jag har en ständig orolighetskänsla i magen, en sån som gör att man ständigt är stressad och vill få allt gjort på en gång. Självfallet blir inget gjort och känslan är kvar. Jag tror den bästa medicinen mot det är att slappna av, strunta i alla stressmoment och lägga sig i sängen med en bra film. Det ska jag nog göra, för som sagt, imorgon börjar nästa stressmoment igen!