Where were we..

Done and done!
 
 

Mitt i natten

Klockan är 00.18. Mina lår gör så ont att jag inte vill resa mig. Kasper tvingade mig nämligen att följa med honom upp på Sveriges högsta rutschkana igår, och snäll som man är klättrade jag upp för de branta trapporna. Dessvärre fick inte jag åka i den, så jag gick ner igen för att mötas av Kasper som vill åka igen.. och igen. På toppen av isberget har jag gått i 12 h idag. Oh Jesus mina fötter. Nej, nu ska vi inte vara sådär. Klockan är 00.20 och jag har kommit på hur dumt det är att man inte kan teckenspråk. Varför får man inte lära sig det i skolan? Så det är vad jag gör nu, än så länge har jag lärt mig hur man "säger" frukost, lunch och middag, salt och peppar. Börjar med det viktigaste. Nu ska jag fortsätta min utbildning. 

Bullshit makes people ugly

 
 
 
 
 
 

On the road


"Jag är ju ganska kreativ"

Detta charmiga sidobord upptäckte jag på blocket för några dagar sedan. Det bara sa klick, så jag klickade hem det, eller rättare sagt körde ut i vischan för att hämta det. Det är dock inte så här jag vill ha det lilla bordet, så jag har både slipat och målat om, och snart är det klart!
 
 

These walls don't lie

Älskar väggen på första bilden och min morbror som poserar himla snyggt. Älskar caféet längst väggen på den andra bilden samt tjejen som gör hela bilden. Älskar byggnaden tillsammans med blommorna som hänger längst fönstrena på den tredje bilden. Älskar graffittit på den fjärde bilden som gör att det ser ut som att Kasper är inklippt i en tecknad film. Alla dessa väggar är även de fotade i Krakow i de judiska kvarteten.
 
 
 
 

Finner inga ord

Efter en flera timmars lång taxiresa utan AC i 40 graders värme satte vi våra fötter på Auschwitz. Men vad hade vi för rätt att klaga över värmen egentligen på denna plats där så många människor, i hopp om att komma till en ny plats där de ska börja om på nytt, istället blev bestulna på allt de ägde, deras identiteter och deras liv. Det här är utan tvekan den hemskaste platsen jag någonsin besökt. Det var en plats av ondska. Ingången till Auschwitz möttes av texten nedan, arbete ger frihet. Här fanns nämligen en hel industri, de starka fick arbeta med att exempelvis tillverka gasen som användes i gaskamrarna, det var en dödsindustri där de fick tillverka sin egen död. Usch, jag kan verkligen inte förstå att det finns så hemska människor i denna värld, att det faktiskt är fullt av dem. Se bara terrordådet i Norge för ett år sedan eller mördaren på Batman-premiären för några dagar sedan.  
Wall of death.
Birkenau. Fångarna kom som packade sillar i ett tåg genom porten, dödens port, till spårtens ände. Där var det en man som pekade åt höger eller vänster. Vänster betyder leva, höger betyder döden, de flesta gick åt höger direkt till gaskamrarna.
Bilder tagna av Patricja och Fredrik, redigerade av mig.

Verkligen

Jag önskar att du hade en hjärna.. och ett hjärta, toppat med ett samvete.
 
Min 6-åriga lillebror kom igår hem från sin pappa med en HTC-mobil som han fått, vilket jag tyckte var helt absurt med tanke på hans ålder. Inte nog med det var den fullproppad med puss och bikinibilder på hans pappa och nya tjej och det enda jag tänker är varken jag, eller någon i min familj vill se detta vilket är lätt hänt när Kasper stoltserar med sin nya telefon. Vad tänker han på när han väljer att lägga in sådana bilder samt att ha en bakgrundsbild på dem tillsammans från när de var i Afrika, under otroheten och sedan skicka hem den hit. Som uppgjort för att det är vi som ska se det. Men säg någon gång han tänkt på våra känslor? Jävla idiot. 11 bortslösade år.

En sommar man bara drömmer om

Den här sommaren har jag varit ledig, och helt fri att göra precis vad jag vill. Självklart gjorde jag en lista över saker som jag vill hinna göra under sommaren som jag alltid gör, och att sova bort dagarna var självklart inte ett alternativ. Dessa listor blir dock aldrig uppfyllda till mer än hälften då jobb tagit upp all denna tid. Men inte i år. I år har jag knappt hunnit uppfylla hälften för att jag haft så mycket annat att göra, ni vet spontana saker som bara kommer upp. Juni var bäst trots det att jag fick stryka Hultsfred och Barcelona från listan. Picknickar med fina vänner på olika platser, promenader längst kanalen, älskade kanalen, hemmafester där jag självklart måste bevisa att jag kan äta upp en banan på mindre än 10 sekunder, vilket jag klarade. Åka i spöregn till Motala en måndag för att sitta ute med ett härligt gäng på en altan för att sedan gå till måndagsklubben. Filma varenda ögonblick, mina vänner hatar mig lite för det, jag fångar hellre ögonblicket än är med i det (Synd bara att jag ska vara en sån klant och radera alla dessa bilder och videosar genom att plugga in min iphone i Michaels itunes och tro att jag kan ta hans musik, regel nr 1 Cathrine, regel nr 1). Nattbad med bullar från Shell. Det började med att jag tvingat och övertalat Lisa och Bea att vi skulle åka och nattbada. Jag var supertaggad. Mot Klarsjön genom skogarna i mörkret, jag var supertaggad. Lisa råkade nämna att hon tycker det är lite läskigt med mörkt vatten, jag ville vända om. Just i det ögonblicket kom jag ihåg att jag hatar mörker, jag är livrädd för vatten för att inte tala om mörkt vatten, och sist men inte minst, sa jag att vi var mitt ute i en skog?? Självklart blev vi skuggade av en bil och trodde att vi skulle dö. Det gjorde vi inte, tydligen helt vanliga människor som också skulle bada. Så det gjorde vi med. Midsommar var spårat. Det börjar med att jag och Lisa gick av vid fel hållplats och fick oss en riktig lång PW (party-walk) till stället vi skulle till. Vi grillade vårt 30h-marinerade kött, flankstek som vi upptäckt och det var bland det godaste vi ätit, high five på den. Det var en väldigt konstig mix av människor där ingen kände någon. Saker blev stulna, slagsmål, ambulans, inbrott men oj vad kul vi hade, jag och Lisa som alltid är i vår egna värld märkte inget av detta, förutom att vår dricka blev stulen, det märkte vi allt. Midsommardagen var värre. Den tillbringades i Stegeborg med Moa och Maria. Kände inte riktigt att jag passade in som handen i handsken bland alla backslicks och all champange, men jag kan säga att ölen smakade bra den med. Kvällen slutade i alla fall med att jag skulle vara bartender och blandade drinkar till Moa och Maria. Tydligen inte så lyckat. Moa mådde inte så bra resten av kvällen eller dagen där på. Men snäll som jag är tog jag hand om henne hela tiden. Självfallet har jag skaffat ett badkort på Söderköpings utebad, dock inte tillbringat så mycket tid där mer än när jag badar med Kasper. Fast en gång fick jag och Patricja för oss att vi skulle simma 1 km, så det var vad vi gjorde. Jag har också upptäckt chokladfondanten, så det är vad jag bakar mest hela tiden, till alla, sprider det vidare. Sedan åkte jag till Polen och det var visst juni, och inte har jag lärt mig spela piano som listan sa, eller skrivit en bok, eller lärt mig Håkan Hellström-låtarna som enligt Moa är ett måste att kunna, eller provcyklat den nya cykelvägen till Norrköping. Men vi har ju fortfarande halva juli kvar och augusti. 
Inte ens muschen har man hunnit raka bort.

Feels like home to me

Polen, juni.
 
 
 
 
 
  
 
Allt för er!
 
 

Do it


RSS 2.0