No more

Inget mer cyklande till träningen med dockgärdesbarnen. Inget mer stå i försvar. Inga mer backar i sokstugan. Inga mer styrketräningar då man kna fuska när inte Uffe och Patrik ser. Inga mer långa resor i minibussen. Ingen mer tårta i minibussen. Ingen mer hejarklack från småttingarna. Inga mer sena träningar, så sena att vi nästan tränar sovandes. Inget mer stå i cafeterian på nattetid och sälja korv. Inget mer skjuta boll mot sopptunnan och istället träffa kaffekannan. Inga fler bollar i huvudet. Inga fler stukade fötter. Inga fler cuper, inte i spanien, danmark eller sverige.

Inget mer RHK f91.

19.09

Imorse när jag låg och halvsov tills jag skulle upp ur sängen så drömde jag en så läskig dröm. Nämligen att det var ett spöke i mitt rum som sedan jagade mig med en sax, eller rättare sagt, en flygande sax förföljde mig! Men jag pustade ut när jag insåg att det bara var en dröm.

Det har varit en bra första riktig skoldag, men det bästa av allt tycker jag är när man får komma hem från skolan och äta mellis. Det är som att äta en andra frukost och jag älskar frukost. För stunden känner jag mig utmattad. Dock ska jag snart bege mig ut på äventyr med den röda cykeln och träna med laget.

If love is a labour I slave to the end

Både torsdagen och lördagen tillbringade jag på två st olika små festivaler. I torsdags vad augustifesten där jag och LisaLi insåg att vi blivit äldre, jämförelsevis mot hur vi var förra året. Då vi lagom vimsiga hoppade ner för lägenhetstrappan och förvånade möttes av Anna Bengtsson eller hur vi var helt utmattade av trötthet på bussen kl. 22. Denna gång tittade vi bara på när Kasper och mamma åkte karuseller och sedan drog vi, tillsammans med Bea och LisaJ hem till LisaJ's lägenhet och hänge där.


I lördags åkte jag och Matthias till "Typ en festival" i Nyköping för att se på olika band. Matthias band spelade också och Matthias såg lika söt ut som vanligt. Så söt att man var nära på att springa upp på scenen för att pussa lite på honom.


Are we getting closer or are we just getting more lost

När jag vaknade i morse kunde jag för första gången höra glada tjut och för första gången var jag glad över att vakna av de ljuden.  Den senaste tiden har varit tyst och tom. Det har inte riktigt gått att vänja sig vid tanken.



Dagen fortsatte lika högljutt. Min första lektion började av en tjattrig förväntansfull arena med elever och slutade med förskräckta elever som undrade hur det här skulle gå. Jag känner mig faktiskt inte alls taggad för skolan.

När skolan var slut vid lunch så hämtades jag av mamma och min söta bror Kasper som inte tagit på sig några skor. Vi åkte till busfabriken och lekte tills i alla fall jag inte hade någon energi kvar. Börjar bli gammal...

Snart ska jag till Augustifesten och möta LisaLi och Kicki där!

The show must go on

Livet är allt bra konstigt ibland. Det är verkligen underligt hur snabbt livet kan få en vändning.

Det känns lite tomt inuti, faktiskt.

RSS 2.0