Inget mer cyklande till träningen med dockgärdesbarnen. Inget mer stå i försvar. Inga mer backar i sokstugan. Inga mer styrketräningar då man kna fuska när inte Uffe och Patrik ser. Inga mer långa resor i minibussen. Ingen mer tårta i minibussen. Ingen mer hejarklack från småttingarna. Inga mer sena träningar, så sena att vi nästan tränar sovandes. Inget mer stå i cafeterian på nattetid och sälja korv. Inget mer skjuta boll mot sopptunnan och istället träffa kaffekannan. Inga fler bollar i huvudet. Inga fler stukade fötter. Inga fler cuper, inte i spanien, danmark eller sverige.