I fredags när jag kom hem, efter en heldags te-workshop med Twinings, så överaskade Jesper med bubbel, sparrisrisotto och pilgrimsmusslor. Riktigt gott. Sedan däckade vi båda kl 21.30, riktigt fredagströtta.

 

På lördagen gick vi in till stan från Alvik för att gå på julmarknad, första snön låg kvar på marken och solen sken. Värmde oss på Fabrique med varm choklad och en saffransbulle. Sedan köpte vi bästa thaimaten påvägen hem. En liten tupplur, som blev en lång tupplur och sedan blev det stressigt för att gå på bio på Söder. Fantastiska vidunder 2, tyckte den var bra! Rensade både popcornskål och godisskål, Jesper drack bara vatten. Avslutade dagen med en öl på en bar innan vi drog oss hemåt igen.

 

Idag har vi gått en långprommis till solviksbadet och tillbaka, lika fint väder idag. Stannade till på Park café och fikade påvägen hem. Så mysigt ställe. 

Just idag känner jag mig lite extra glassig. Golvet i lägenheten har slipats och väggarna håller på att målas. Under tiden tar jag fram madrassen för fjärde kvällen. Madrassen som består av två soffkuddar och översta madrassen från sängen. Eftersom väggarna målas är madrassen i mitten av rummet. ALLA möblerna är i köket, så det är jag och madrassen som gäller. Eftersom alla möbler är i köket så kan jag enbart öppna kylskåpet 5cm, perfekt för en kelda soppa. Finns inte riktigt utrymme till att laga mat och eftersom jag ändå inte kan öppna kylen för att lägga i rester känns det inte värt det. Så till middag har det blivit nudlar, makrill och ikväll slog jag till på en färdigrätt från Gooh. På toppen av detta glassiga hem, så fick man cykla hem från jobbet i spöregn idag. Det var väldigt blött kan jag säga. Väl hemma tänkte jag att jag skulle ta mig till gymmet för att låta tiden gå lite (med gymmet menar jag bastugymmet, älskar att basta). Körde lite på crosstrainern för att göra mig förtjänt av lite härlig bastutid. För att sedan inse att någon STÄNGT AV bastun. Jag kämpade på ändå, väntade i bastun på att den skulle bli varm, det var ju därför jag var där. Kände mig lagom knäpp när jag står högst upp för att utnyttja värmen till max.

 

Nu ser jag även att batteriet på min dator är slut, och enda uttaget att ladda i är i hallen, övriga har de tagit bort när de målar. Blir väl att sätta sig på golvet där en stund. GLAMORÖST känns livet just nu! :)

En gång i tiden älskade jag att fota och rita. Nuförtiden gör jag inget av det. Det ska ändras kom jag fram till nu. Senil som man börjar bli behöver man påminnas.

Du går ingenstans baby, du är fast med mig. Tydligen ska jag bli lämnad en hel termin. Om jag nu skulle släppa loss dig och låta dig åka till Frankrike så har jag några krav som du måste uppfylla:

 

 

1. Låta mig komma och hälsa på 

2. Inte tycka om Paris så mycket att du är kvar där föralltid

3. Skicka handskrivna brev till mig om allt som händer och hur mycket du saknar mig

4. Lära dig flytande franska så du kan lära mig sen något annat än meningen "Du gör mig skitnödig" som tydligen inte ens betyder det

5. Lära dig baka allt som äts i Frankrike

6. Ta en bild på Eiffeltornet ur alla vinklar

7. Autograf av fotbollskillen i lyktstolpen

 

Ja, om du lovar det så ska jag överväga att ta bort kopplet.

 

Lisa, min sambo, som får höra mig gnälla på allt från gula tapeter och bruna skinnsoffor (läs vårt vardagsrum) till betydande problem, skratta till knasiga kvällar med en spiderman eller gånger vi båda verkar ha IQ = 0. Tröst när det är jobbigt, och någon när det känns ensamt då du nästan alltid bara är några meter bort. Inte bara en sambo, en fantastisk vän, en bästa vän. 

 

Moa, nästan som min syster. Har varit vid varandras sidor under en lång tid och jag skulle gå genom eld och vatten för dig. Så många minnen, allt från stalking (framför killars hus vi gillade när vi var små) till norgedepression och Stockholmresor som spårar. Min fina.

 

Patricja, min syster. Vad är en bästa vän om inte du? Vad som än händer så finns vi där för varandra, det är alltid du och jag. Mycket har vi fått gå igenom tillsammans, men allt har varit lättare med dig vid min sida. Den underbaraste människan på denna jord helt klart.

 

Frugorna: Bea, Lisa, Lovisa, Lisa, ni är förevigt fast med mig. Until death do us apart! Ni är trygghet, ni är hem, ni är utspridda över hela Sverige och den bästa studen är då vi är samlade.

 

Sanna och Emma, det är inte klokt att jag bara känt er i ungefär 1.5 år. På något sätt sa det bara klick. Stockholmstjejen möter de två östgötarna och det kunde inte gå bättre. Ni får varje dag att kännas som den bästa. Önskar bara att Emma alltid kunde vara hos oss i Linkan. Bästa brudar. 

 

Vad vore jag utan er? I adore you.

Här är en bild på mig hemma i Söderköping från i våras. Jag, Patricja och Kasper var ensamna hemma och hade myskväll framför Gladiatorerna.

Hittade en lista på en blogg som jag tänkte att jag skulle göra. Så då kör vi. Bild 1, en bild på dig själv som du tycker om. Tyckte denna bild var ganska svår att hitta eftersom det inte finns så många bilder på bara mig då jag nästan alltid är den som tar alla bilder. Men den här tycker jag om. Den är tagen i New York en dag i juli 2010. Ser lite lagom drömmande ut. Eller kanske är jag livrädd, för samma dag trodde jag att jag blivit biten av en giftig spindel. Min handled var väldigt svullen men jag trodde det bara var ett myggbett. När jag visade min mamma min handled fick hon panik eftersom min blodåder bildade ett svart streck och hon var redo att åka till akuten. Sedan lugnade hon ner sig och vi bestämde oss för att vänta och se om det blev värre. Vi åkte hit, på besök hos några vi kände och här satt jag och väntade. (Redan dagen efter såg allt ut som det skulle)

Längtar tillbaka, men hoppas på en större resa snart igen. Puss på Bea och Lovisa som gjorde denna så bra. Älskar när Lovisa ska försöka flytta på hunden med en kvast. 

 

Har knåpat ihop en kortfilm idag, en film som egentligen borde ha gjorts för ungefär ett och ett halvt år sedan, men bättre sent än aldrig. Om 30 minuter står det att filmen är klar, så till dess tänkte jag lägga upp lite bilder om vad som komma skall...

 

Med ett Grått nytt hår välkomnar vi år 2013! Jag ser faktiskt fram emot det riktigt mycket, tror det kommer bli bra. En ny start, en chans för oss alla att gå vidare på riktigt. År 2012 har varit en bergochdalbana och jag har bestämt att den ska sluta på topp. Så hur påbörjade jag detta fantastiska år? Sängen med Gossip girl, perfekt start om jag får säga det själv. Jag vill också gå runt i fina långklänningar på tillställningar, vill dock kanske inte ha lika mycket drama som de har i sina liv i mitt liv. Imorgon spice:ar jag upp min vardag och 2013 ytterligare, då ger jag mig på pluggböckerna! Ojoj, får allt ta och lugna ner mig lite snart. Gott nytt år i alla fall, förhoppningsvis lär jag också förbättra mig lite på bloggfronten, men det kan vara 2013-adrenalinet som talar! Puss

 

En gång i tiden när jag lurade med min lillebror för att få en bild med spindelmannen..

Hej alla (1000-tals läsare), förlåt för min dåliga uppdatering, men lovar att jag ska bättra mig nu i fortsättningen... (haha, skojja, hatar när folk skriver så, jag kommer ha lika bad uppdatering som vanligt)

 

Nejdå, men hektiskt har det varit som vanligt nuförtiden. Har kommit fram till att jag inte har något liv. Har i princip tillbringat hela min tid i skolan. Mikroekonomi = döda-mig-kurs = skola 8-21 i 5 veckor. Statistik = slappt-i-början-men-nej-vad-fel-jag-hade-bo-i-skolan. Nu, Extern redovisning B = orkar-inte-mer-men-bor-i-skolan-till-jullovet-iallafall.

 

Slutsats= Jag är trött på detta liv. 

 

Jag och Sanna drömmer oss istället bort till Paris, i vår kanske. Nu ska jag sova. 8-21 dag imorn igen. På onsdag är jag fri. 

 

Har jag sett för mycket på Desperate houswives om jag nu börjar drömma att mina nära och kära försöker förgifta min mat och att alla mina tänder trillar ut som följd av det? Kan vara den äckligaste drömmen jag haft. Vaknade och trodde jag var tandlös.

 

Tidigt fredag morgon drog jag ut min rullväska i mörkret och väntade på trottoarkanten på Moa och hennes pappa som skulle köra oss till tågstationen. Jag tänkte skriva för en gångs skull var Moa i tid, men det var då jag insåg att det var hon ju inte alls, men vi var i tid till tåget. Några timmar senare rullade vi istället ut rullväskorna på Köpenhamns gator. Helt lost. Moa tänkte att vi kunde gå på känn och hitta hotellet, det trodde inte jag så hon fick svälja sin stolthet och vi gick till turistbyrån för att hämta en karta. Jag dök ner i den, målade upp en väg vi kunde gå och följde den till pricka bland Köpenhamns små gator(vad jag kallade att för första gången i mitt liv var det jag som hade lokalsinnet). Vi checkade in på hotellet, kunde inte riktigt bestämma oss om vi skulle prata svenska eller engelska men Moa körde på engelska med sin brittiska dialekt. Sedan gick vi in på rummet. Det var ett sött litet rum, men det kändes som att något fattades, vi konstaterade att det var tvn (ilandsproblemet). Nu var vi tvugna att underhålla oss själva på rummet, så himlaaaaaa jobbigt. Tur att Moa hade med sig "Uno". Denna dag spenderade vi främst på stan, i alla butiker, spanade in och provade på alla mysiga restauranger och cafeer. Det blev en lugn kväll med mat på en italiensk restaurang med superotrevlig personal som bara slängde menyerna på bordet. När vi fick maten så pratade han på italienska och jag råkade visst tacka på spanska, "thank you, gracias". Sedan tänkte vi gå på bio, Sinistar, en skräckfilm som Moa lyckades övertala mig att vi skulle se. I automaten där man köpte biljetterna stod det dock något vi inte förstod. Moa: "Cathrine, den här filmen är såå läskig att man inte får köpa biljetterna i automaten, man måste visa legitimation i kassan." Så vi gick till kassan. Hon i kassan menade istället att biljetterna var slutsålda. Så vi strosade hem för ett parti uno.

 

På lördagen tog vi oss en liten sovmorgon och njöt av vår fruktost på hotellet. När vi klev ut från hotellets portar kände vi oss redan som hemma, Moa hade återfått sitt superlokalsinne och jag hängde på. Hon ville inte längre gå den vägen som jag memoreat från kartan. Vi hittade världens mysigaste cafe, supersöt personal, alla kände alla utom oss, och en pianospelande man. Det kändes som vi var med i en kärlekskomedi, ja vi stod såklart för komedin roliga som vi är. Denna gång utforskade vi istället Köpenhamns secondhandutbud, eller snarare Moa, jag är så himla dålig på secondhand, men jag lyckades i alla fall fynda en superfin klänning. Det var så himla många bra gatumusikanter så vi kunde många gånger stanna upp bara för att lyssna. På kvällen lyxade vi till det med trerätters på en jättemysig restaurang (tror jag sagt jättemysig om alla ställen). Sedan när vi var sist kvar på ställen och fått i oss den sista droppen av vinet tog vi oss ut på Köpenhamns mysiga gator som fövandlats till bargatorna. Vi visste inte riktigt vilken vi skulle välja eftersom det enbart verkade hänga 15-åringar på alla ställen. Vi hade hört att "Slaktaregatan" var ett bra ställe så vi frågade några om de kände till det. Vi blev tillsagda att gå hem på dirketen eftersom det skett ett mord där nyligen och att allt var stängt. Så vi gick förbi netto som alltid för att köpa med oss något gott hem och så umgicks vi och pratade mer (eftersom vi inte hade tv på rummet).

 

 

Söndagen var vår äventyrsdag. Vi var på så himla bra humör att vi började dagen med att dansa loss till julmusik på rummet. Finns det något som gör en gladare än lite julmusik? Musikklass barn som vi är båda två försökte vi oss även på alla olika stämmor som vi själva fått sjunga på alla våra julkonserter och gissa om dem satt som de skulle. Hela vägen till tågstationen gick vi i regnet och sjöng. Efter mycket om och men hittade vi stället där man köpte biljetter. En superotrevlig man som inte ville förklara något för oss medan vi var de två vilsna och frågvisna tjejerna. Han sa att tåget gick om fem minuter så vi sprang. Vi var där när det återstod två minuter kvar till avgång och tåget var där så vi klev på, varpå dörrarna stängdes och vi insåg att vi var på fel tåg. Vi tryckte på alla knappar som kunde öppna dörren men vi var fast i ett tåg som var helt tomt. Vi hittade konduktören och han sa att vi kunde gå på tåget på nästa station. Då hade vi 3 minuter på oss där, vi gick av på spår 12 och hade 3 minuter på oss att hitta spår 1. Vi sprang och hittade det ingenstans, visade sig att det var på andra sidan gatan och vi hann precis. Vi konstaterade att vi aldrig skulle vara med i Amazing race. Väl på tåget såg vi fram emot att komma till konsstmuseumet Louisiana. Vi gick runt och diskuterade varenda tavla och kände oss väldigt kulturella. Vi till och med uppskattade all konst, kände oss riktigt vuxna. Sedan tog vi tåget hem, utan problem och besökte älskade Tivoli. Att kliva in där var som att kliva in i en sagovärld. Det var så vackert julpyntat, och vi gick bara runt och runt och såg oss omkring. Moa drog även till med en dans för de som ville se det. När kvällen led mot sitt slut tänkte vi att vi skulle åka en karusell. Vi valde den fridfulla gungan, som man åker runt runt i och kan se på utsikten. Inte tänkte jag att det var så högt upp som det var men det var nog säkert 100 m upp i luften. Jag höll mig fast som aldrig förr och skrek och grät som att det vore den värsta bergodalbanan. Moa satt bredvid mig "Wiiiieeeee, wiiieeeee, men Cathrine, titta på utsikten. Det är så vackert! Wiiiie, det känns som att man flyger!". Medan Moa svävade som på moln på vägen hem var jag tyst och uppskakad. Haha. (Det är inte gungan på bilden, den är en gunga för myror om man jämför höjden på den andra, överdrivet inte ett dugg)

 

En helt perfekt helg. Tack Moset!

 

Idag när jag kom hem från skolan stod min granne, en gammal man i sina bästa år som bor i lägenheten under mig, i trapphuset. 

 

"Hejhej"

"Hej"

 

Jag går upp några trappsteg.

 

"Hör du radion på natten?"

"Vad sa du?"

"JA, HÖR DU RADION PÅ NATTEN??"

"Nej, jag har inte hört radion, hör du radion?"

"Nej, jag har haft lite svårt att sova, så jag har på radion på natten."

 

Söt gammal gubbe som tänker på sina grannar. En timme senare är ambulansen här och hämtar honom. Jag hoppas verkligen att han är okej. 

Ne ni, det fick bli den gamla designen igen i brist på tid för att fixa annat. Den känns däremot som ny nu, himla bra taktik av mig. Igår kom jag hem från en underbar weekend-resa med min finfina vän Moa. Det är inte klokt vad mycket vi varit med om tillsammans. I elva år har du funnits vid min sida, det är mer än halva min livstid. Vi pratade om allt som vi gjort och det mesta skrattade vi åt. Tänkte göra ett inlägg med bilder från vår Köpenhamnresa.

 

Idag firades tekoppen, warm mama, pms-tjejen vid namnet Sanna. 22 jordsnurr blev hon. Denna tjej är sjuk i huvudet, lika sjuk i huvudet som mig. Vi får dras med varandra dagarna i enda och det är jag väldigt glad för, för hon är dessutom ett riktigt lyckopiller. Jag och Kasper slängde ihop en kladdkaka (läs: bakade med kärlek) igår som jag tog med till henne, det är det bak man hinner med som student. Den såg ut som en soppa men alla åt av den och sa att den var god (vågar inte riktigt tro på det, ni ser ju bilden nedan..)

 

 

Grattis finaste Moset, 21 år!