Efter en 20 timmars bussresa och alldeles för lite sömn är vi äntligen framme på ön Koh phi phi på den sydvästra  sidan av Thailand, det innebär att vi inte behöver resa lika långa sträckor som innan vilket vi gillar. Vi kom hit i morse, hittade snabbt ett hotell (varsin säng denna gång, wow) och sedan gick vi ner till stranden på en gång. Stranden var för övrigt helt underbar, och vattnet var om möjligt ännu underbarare då det var så himla varmt, det var som att kliva i ett jättebadkar som man aldrig ville gå upp ifrån. Imorgon ska vi träffa Lisa och Felix och tillbringa några dagar med dem vilket ska bli jättekul, nu var det ett bra tag sedan vi sågs.

Jag kan lugna er och framför allt mig själv med att vi bor på en högre höjd, 50 m ifrån en räddningsplats ifall att det skulle komma en tsunami. Har ju under det senaste halvåret drömt mardrömmar om tsunamisar några gånger i veckan, bara i förrigår drömde jag tre drömmar om tsunamisar under en och samma natt. Så jag är noga med att kolla var man kan springa om det skulle hända samt att se ut i vattnet någon gång ibland. Haha, jag vet att jag låter helt sinnessjuk!

Idag är det exakt 2 månader tills vi kommer hem vilket innebär att ½ månad redan har gått. Det är galet.