Jag vet inte om det är för allt kaffe vi hällt i oss de senaste dagarna eller om det är malariatabletterna men de senaste dagarna har våra magar känt mer smärta än vanligtvis. Men det hör väl till. Det skumma är att vi inte ens sett en enda mygga här, förutom på nätterna. Eller det är jag som inbillar mig att rummet är fullt av myggor och att det klias över hela kroppen så man inte kan sova, men sen när jag vaknar har jag inga myggbett och fattar noll. Alla böckerna som vi slukat verkar ha påverkat våra drömmar. Lovisa drömmer om att Linden blir förstört, som efter en bombkatastrof om och om igen. Bea skriker på mig i sömnen när jag oskyldigt sitter och läser: ”Hur många siffror är det?” ”Vadå siffror? Menar du sidor?” ”Nej, siffror, om du delar dem!!” ”Va?!” ”DU FATTAR VERKLIGEN INTE VA?” Blir sur och vänder sig om och sover igen, Bea kommer inte ihåg detta på morgonen, bara att hon hade blivit arg och tyckt att jag var trög. Jag misstänker att det var Da vinci-kodens fel denna gång som hon läste just då. Nu börjar det bli tomt på böcker för oss, vi bär runt på mer än 12 böcker som vi läst, i hopp om att hitta en bokhandel där man kan byta vilket vi inte sett på länge, tills igår. Det är lycka det, att gå in i bokhandeln och välja och vraka. Vi är som barn i en godisbutik.

Även fast jag älskar maten här har jag börjat få längtan efter svensk hemlagad mat, och ostbågar och sura godisar! Vi gör listor om exakt vad vi vill ha när vi kommer hem, och de är långa. Sen har vi blivit besatta av ägg med. De flesta ris/nudel-måltiderna här brukar toppas med ett stekt ägg, så jag förstår inte hur man har klarat sig utan ägg till maten förut, det gör ju maten nästan!

Avslutar med en bild pa min fodelsedagstarta! :D