Har inte riktigt hängt med tiden just nu, jag står fortfarande och gapar och fattar inte att det finns så ruttna och egoistiska människor i denna värld. Människor som väljer att förstöra andra människor och som väljer att kasta ett helt liv i sopptunnan. Vidrigt. Trodde inte heller att så många känslor kunde rymmas i mig, och som pistolskott komma ut. På dessa människor studsar de dock bara tillbaka eftersom de inte är annat än blinda, fega och känslokalla. Akta er för dessa, för de finns närmre än vad man kan tro.