klockan tickar iväg, och nu då?


Idag fick jag se hur en fot rörde sig inuti en mage, det var hur häftigt som helst. Det var min kära vän Amanda som ätit upp en bebis som hon förvarar i sin mage, men snart är det dags för den att komma ut, och det tror jag hon ser fram emot, jag med, bebisar är så mysiga. Vi satt och pratade och tog en runda på stan. Annars har nog inte så mycket mer fantastiskt hänt, eller vänta, joo, vi fick våra studentmössor idag. Min var fin. Nu längtar jag tills den kommer till användning!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0