Melody Club - Lets kill the clockwork

Den här låten tar mig tillbaka till högstadiet, och de fyra musketörerna, även kallade skogsröjet! Vi har så himla fina minnen tillsammans och det är synd att vi tappat kontakten. Jag minns när vi lyssnade på den här låten, i bilen på högsta volym hem från Boda Borg lägret samtidigt som vi bläddrade snabbt igenom bilderna vi tagit under klassresan, lite snyftningar om att det var det sista vi gjorde tillsammans. Vi kom jättestöddiga till Bodaborg och trodde vi var den enda gruppen som skulle klara alla banor eftersom vi sportade, men ackackack så fel man kan ha, vi sög rent ut sagt. Åka bananbåt var en annan upplevelde, hahah, gud vad kul det var. Frida som håller sig fast i båten och vägrar släppa fast hon släpas efter båten. En annan inte lika trevlig upplevelse var när vissa i klassen fick för sig att näcka, hahaha.


Patrick Park - Something Pretty

Handbollstider var väl underbara tider. På sommaren sprang vi mest, och den här låten gick på repeat i mina högtalare, jag hade verkligen fastnat för den, sjöng gärna med mellan flåsningarna. Men mest menar jag nog med denna låt är att jag saknar handboll, ramunder hk, alla tjejerna, även min kondis.


Thriving Ivory - Angels on the moon

Det här är Moas och min låt helt klart. Även kallad vår snyftarlåt, haha. Det var nämligen såhär att jag lyssnade på den en gång när jag var ledsen, och låten hjälpte inte utan snarare gjorde det värre av någon anledning. Sedan fastnade även Moa för låten. En dag var Moa ledsen, och hon ville lyssna på låten, jag förbjöd henne men jag måste ha varit osynlig eller nåt för hon ville inte lyssna på mig. Vårt samtal såg ut ungefär såhär:
- Jag tänker lyssna på låten nu.
- Neeeeeeeeeeeeeeeeej Moa, gör det inte!!
- Jag lyssnar på låten nu.
- Nej, det kommer bara göra allt värre.
Hahaha, det här är så himla komiskt alltså. Tänk vad många minnen låtar kan spara egentligen. Det är ju underbart.