Vägskäl. En väg är säker, den vägen är omgiven av blomstrande växter, liv och färger. Den andra vägen är osäker, den ser dyster och mörk ut, och därför fruktar man den oftast. Det självklara valet i ett sådant läge är nog för de flesta den färgstarka vägen, det är åtminstone ett val jag brukar ta. Vägen är hela tiden färgstark men på samma gång förändras inte mycket längst vägen. 

Nu är jag varit bländad av dessa färger för länge, och den andra vägen verkar mer intressant, den vägen som jag inte vet något om. Den må se otäck ut för det blotta ögat, men för varje steg man tar inser man att det inte är så skrämmande som man trott. Jag har tagit den en gång tidigare, och det visade sig vara ett av de bästa valen jag gjort i livet. Jag tror att jag är redo att leva lite farligare nu.