Vaknade mitt i natten av att min rygg värkte i min dröm, men också i verkligheten eftersom jag på något konstigt sätt låg på min arm. När jag försökte röra på den visade det sig att jag inte hade någon känsel i den. Armen flög in mot väggen när jag bara försökte röra den upp och ner, och sedan föll den hårt mot mitt bröst. Lite skrämmande, men några minuter senare kunde jag röra den som vanligt. Lite faschinerande faktiskt, då vet man hur förlamade människor känner. Man vill göra något med kroppen men den lyssnar inte.

Idag har jag kört bil igen, vi tränade på starta i backe, läskigt var det men jag klarade det riktigt bra, så lite stolt är jag över mig själv faktiskt. Det går framåt nu.