För tillfället känner jag mig lite otålig, jag bara väntar och väntar på att min pojkvän ska komma fram till tågstationen så att jag kan åka dit och kasta mig i hans famn så fort jag ser honom. Han är kärlek!

Min andra kärlek (tvn) svarar på detta med att dö. Då dör man lite själv också faktiskt, älskar att somna till tvn eller att ha på den i bakgrunden när jag sitter och pluggar. Får nog sörja min älskade tv genom att köpa ostbågar och se på idol på den andra tvn istället. R.I.P!

this is love, london 09