Ibland kan det kännas som att jag får en ålderskris eller något. Jag kan undra om jag gör det jag vill i livet och sånt jag lyckligt kan minnas tillbaka till. Det är då man får lite ångest, ångest för att ha varit hemma 2 dagar i rad, ångest för att jobba eller för att ta fel beslut. Men jag antar att man bara borde släppa rädslan och leva, leva för dagen och stunden. Man behöver inte göra varje dag minnesvärd, för jag behöver i alla fall en paus nån gång ibland.