Att ha varit sjuk är som att komma hem från en semester. Man lämnar värmen. Man måste ställa om sig i tiden. Man vaknar vid tider man aldrig kan tänka sig att vakna annars och somnar innan solen ens gått ner. Klockan är bara sju och jag funderar starkt på att snart dra mig mot sängen med Vänner som jag sedan kan somna till. Men lite till ska jag nog vänta.

Föresten är jag hård som sten. En sten som inte visar några känslor. Sån är jag, just de. Dock kanske inte detta stödjs av mitt aprilskämt jag hittade på idag. Dagen hade dragit sig mot kvällskvisten och jag var sugen på bus. Dock är inte mina bus dom bästa alla gånger tydligen. Jag skickade iväg ett busigt sms till Mati, och fick tillbaka ett som visade att han gått på det. Jag blev fnissig och vänta inte länge tills jag avslöjade mig. Dock var mitt skämt tydligen för grovt och det slutade att jag var den som var mest ledsen över hur elak jag varit. Men hård som sten som jag är visade jag inga känslor! Mitt aprilskämt fick mig bara att inse att jag har världens bästa pojkvän. Men seriöst, kan man bli så arg för "Jag svimmade i skolan och ligger på sjukhus nu. Kan inte prata mer nu. Ringer imorn. Puss" ;) Jag tyckte iaf jag var störtkul.

Nu känns det däremot som att jag är tillbaka på semester, i värmen. Så sängen blir nog en bra nästa plats att förflytta sig till.