MEMORIES
Vi var tre barn, och stugan var i skogen. För att sysselsätta oss brukade vi springa runt i huset, och hoppa i alla sängarna, självklart när mamma och pappa inte såg. Väl utomhus minns jag hur vi sprang från träd till träd, och skakade dem efter att det hade regnat. Vi stod under och blev helt genomblöta, med det var meningen.
Vi höll oss alltid nära huset, men en dag bestämde vi oss för att gå lite längre. Vi kom till ett fält där allt var lite klarare, inte så många träd ivägen. Men det var då vi såg DET, det som fick oss att förskräckt springa tillbaka och aldrig återvända. Det vi såg var en kobra bakifrån! Nu i efterhand tvekar jag då de bara lever i Afrika och Asien, förmodligen avr det bara någon rot som stod upp. Det var iallafall den första och sista gången vi begav oss ut utanför sommarstugans gränser.
Jag minns de varma sommardagarna. När pappa jobbade på huset medan vi andra lekte kurragömma. Favoritstället var dock hängmattan. Att bara ligga där och dega och se på allt som hände runt omkring en. Det är verkligen något charmigt med hängmattor och jag har så länge velat ha en. Dock har vi alltid haft för få träd hemma.
En dag när vi kom till sommarstugan upptäckte vi att en massa 10-öresmynt var utspridda över den hemmagjorda trappan på vägen upp. 10-öresmynt som vi förvarade i en burk, och som vi barn älskade att leka med. Vi kom fram till dörren och upptäckte att glaset var krossat. Någon hade brutit sig in. Jag minns inte om något blev stulet, det jag mest var förtvivlad över var att någon tagit och hällt ut alla tio-öresmynt.
Det var en underbar tid, det var länge sedan, men ändå mindes jag allt detta på bara en sekund, av att känna lukten av en bränt köttbulle.
Dream away
Idag drömmer jag om att vara någon annanstans. Jag vill upptäcka något nytt.
River flows in you
Jag önskar att jag kunde spela såhär fint.
In the middle of the night
Vaknade mitt i natten av att min rygg värkte i min dröm, men också i verkligheten eftersom jag på något konstigt sätt låg på min arm. När jag försökte röra på den visade det sig att jag inte hade någon känsel i den. Armen flög in mot väggen när jag bara försökte röra den upp och ner, och sedan föll den hårt mot mitt bröst. Lite skrämmande, men några minuter senare kunde jag röra den som vanligt. Lite faschinerande faktiskt, då vet man hur förlamade människor känner. Man vill göra något med kroppen men den lyssnar inte.
Idag har jag kört bil igen, vi tränade på starta i backe, läskigt var det men jag klarade det riktigt bra, så lite stolt är jag över mig själv faktiskt. Det går framåt nu.
I can feel the storm inside you
På kvällen, när jag borde ha tagit igen det jag skulle pluggat på dagen, bestämde jag mig för att jag redan kan det och hann gå ut med min mamma på promenad och sedan även min fina vän Moa.
När jag kom hem för att plugga på min redovisning imorn, så upptäckte jag att idol var på tv och det kan man ju inte missa. Sjöng lite själv och tyckte att jag borde söka till idol (NOT!!!!!). Nu kan jag min redovisning och är redo för lite sömn, för sömn mår man bra av!
Dagen då jag halkade på en broccoli..
.. och jag gjorde det snyggt må jag säga! Såg ut som att jag skulle ramla mitt i matsalen, men lyckades snyggt få tillbaka min balans och fortsatte gå som att inget hänt! Dock var jag inte så graciös som jag trodde då jag hörde skratt från min stupied boyfriends bord! Puss påt.